Deprisson
Kategori: EXTREMT VIKTIGT
Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget i psyket och bär på en känsla av sorg, detta även utan att det kan finnas en utlösande faktor eller att den utlösande faktorn inte står i rimlig proportion till känslan. Detta skiljer depression från exempelvis sorg, anpassningsstörning, utbrändhet eller vanlig ledsenhet som är enkelt att ta sig ur själv. En depression kan emellertid utlösas av svåra händelser eller stress hos en person med latent depression.
Ofta känns livet meningslöst och man ser ingen väg ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli, som idag betecknar en svår form av depression.
Så, det är många ungdomar som lider av deprisson. Jag har varit en av dem, jag har gått till BUP(barn och ungdompsykiatrin), dem har sagt att jag har nedstämdhet som är en slags deprisson. Jag är inte helt frisk, jag får perioder.
Men oftast(jag säger inte alltid) som kan det hänt en händelse ex. en väldigt nära person har dött eller du bara helt plötsligt blir extremt ledsen och känner du inte vill leva längre. Du finner ingen menning med livet, du tänker:
"Det kommer bli bättre om jag dör, om jag inte finns, om jag inte ens existerar."
Jag tänkte inte riktigt så eller jo ibland. Jag tänkte mer nog, "alla mina beslut kommer inte påverka någon för att universumet är så stort så det är ingenting!". Man ska aldrig tänka så, just nu tänker jag så och det är varför jag skriver detta för att jag vill att folk ska kunna relatera till någon, det finns många där ute som gör detta men jaja...
Det är även väldigt svårt att tänka optimistisk, man tänker väldigt pessimistis(pessimistis=väldigt negativa tankar, ser inget postivit). Även en grej som händer när man är depimerad, man "förlorar" alla sina intressen. Jag brukade dansa när jag var 12, nu tycker jag inte lika kul(vilket mamma var ett tecken), men ibland växer man ifrån saker för att jag har dansat sen jag var 6-8 till jag var 12.
Men ett tips till era alla som har väldigt djupa tankar och vill inte prata med någon, skriv ner det i en dagbok. Jag har gjort och det känns så mycket bättre, du slipper att bära omkring det hela tiden. Du kanske tänker på det men kanske inte lika mycket. Jag skriver fortfarande i den och jag läser i den och märker hur mycket gladare jag blir, men jag blir även ledsen för att se hur ledsen jag var.
Men tack för idag, detta var inte det mest postiva inlägget men jag hoppas ni mår bäst
Hejdå
